Samordning på villkor för hållbar användning

Forststyrelsen förvaltar statens mark- och vattenområden enligt principen om överlappande användning och samordnar olika slags behov av användning. Målet är att få ut så många fördelar som möjligt av samma områden och att effektivt samordna olika önskemål som ställs på områdena.

Att involvera intressentgruppernas kompetens i planeringsarbetet är en förutsättning för framgång.

 

Med stöd av mångsidiga metoder för planering och delaktiggörande vill Forststyrelsen säkerställa att samhällsansvaret och de allmänna samhälleliga förpliktelserna verkställs vid användningen av statens mark- och vattenområden. Områdena används och användningen av dem planeras i nära växelverkan med regionala och lokala intressentgrupper.


Naturresursplaneringen är ett verktyg för hållbar användning

Naturresursplaneringen är ett viktigt redskap för Forststyrelsen vid förvaltningen av statens mark- och vattentillgångar. Planeringssättet som involverar vida kretsar och bygger på samarbetsmetoder är unikt bland forststyrelserna i Europa.

Naturresursplanerna är handlingsprogram som styr verksamheten vid samtliga ansvarsområden inom Forststyrelsen på statens mark- och vattenområden under hela programperioden. Planeringen genomförs tillsammans med våra intressentgrupper.

År 2017 färdigställdes naturresursplanen för Södra Finland och startades arbetet med att utarbeta en naturresursplan för Österbotten. I naturresursplaneringen för Södra Finland medverkade ca 60 intressentgrupper som representerade myndigheter, företag och organisationer. Till den pågående naturresursplaneringen för Österbotten, som blir klar i år, har 28 intressentgrupper från myndigheter, företag och organisationer kallats att medverka.

Utöver intressentgrupperna har också medborgarna möjlighet att delta i naturresursplaneringen via en öppen enkät för allmänheten. År 2017 besvarades enkäten som gällde naturresursplanen för Österbotten av 103 personer.

Områdesekologisk planering tryggar den biologiska mångfalden i mångbruksskogarna

Den områdesekologiska planeringen har nära koppling till naturresursplaneringen. Planeringen syftar till att säkerställa organismernas möjligheter att sprida sig och bevarandet av sådana särskilt viktiga livsmiljöer som det föreskrivs om i skogslagen och i naturvårdslagen. Dessutom hjälper den till att samordna behov som gäller livsmiljöerna för vilt, landskapsvärden, kulturobjekten och rekreationsbruket.

Kvaliteten och effekterna av det områdesekologiska nätverket förbättras genom analyser av eventuella brister i nätverket. År 2017 inleddes ett arbete med att aktualisera uppgifterna det områdesekologiska nätverket i de av Forststyrelsen förvaltade mångbruksskogarna som är i ekonomibruk i Lappland och Kajanaland.

Uppgifterna om det områdesekologiska nätverket uppdaterades på evenemang för intressentgrupper och allmänheten. Dessutom samlade man in respons med hjälp av en kartbaserad webbenkät. De objekt som framgick av enkäten kommer att läggas till i det geografiska informationssystemet efter att de genomgått granskning.


Skötsel- och användningsplaner styr mot en hållbar användning i skyddsområdena

Skötsel- och användningsplaner utarbetas för de naturskydds-, ödemarks- och friluftsområden som förvaltas av Forststyrelsen samt för områdena i Natura 2000-nätverket. Med hjälp av planerna samordnas målen för naturskyddet, rekreationen och den övriga användningen för 10–15 år framåt.

Medborgare och intressentgrupper kan påverka planeringen av skötseln och användningen av naturskyddsområden och ödemarksområden på evenemang för allmänheten och i styrgrupper för planeringen. Medborgare och intressentgrupper kan också ge direkt respons och utlåtanden om planerna. Genom att delaktiggöra får Forststyrelsen information och synpunkter som underlag för planeringen. Det minskar också konflikter mellan Forststyrelsen och intressentgrupperna samt mellan olika intressentgrupper. Delaktiggörandet gör också att de som medverkat i planeringen också förbinder sig till målen och lösningarna i planerna. I bästa fall uppkommer bestående samarbete och växelverkan mellan aktörerna i ett område.

Hur djupt intressegrupper och medborgare ska involveras i utarbetandet av skötsel- och användningsplaner fastställs utifrån en intressentgruppsanalys och särdragen i planeringsområdet. I vissa områden behövs ett omfattande engagemang från informationsmöten för allmänheten till förhandlingar på tumanhand, i andra områden räcker det med mindre.

Nationalparkerna har egna delegationer som fungerar som permanenta kanaler för samarbete och delaktiggörande. Som exempel kan nämnas att en av miljöministeriet tillsatt delegation hjälper till med skötseln av Urho Kekkonens nationalpark. I övre Lappland har varje kommun en egen delegation. I skötsel- och användningsplaner som gäller skyddsområden och ödemarksområden i samernas hembygder har man även beaktat anvisningarna i biodiversitetskonventionen Akwé: Kon. Anvisningarna syftar till att trygga samernas deltagande i planeringen och konsekvensbedömningen och ta fram sätt för att lindra de skadliga konsekvenserna för samiska näringar.

År 2017 färdigställdes skötsel- och användningsplaner för Syöte nationalpark och för utflyktsområdena i Kylmäluoma och Oulujärvi.


Foto: Keijo Kallunki